Cancer

Jag håller precis på att göra klart ett arbete om bröstcancer. (som för övrigt skulle varit klart för flera veckor sedan, men det hör inte hit. ) Och jag har kommit till näst sista punkten som är Palliativ vård. Palliativ vård betyder ,lindrande vård. Alltså vården i de sista stunderna i livet. Och så hittade jag det här på en sida som jag tyckte var så fint.

"Livsglädje och humor karakteriserar den palliativa vården.
Man vågar tala om döden och allt det svåra men behöver inte stanna i det, utan kan njuta av livet just nu.
Livet värdesätts på ett nytt sätt och alla små bekymmer förlorar sin betydelse.
Konsten som skönhetsupplevelse frigör livskrafter och ingår därför i den palliativa vården."

Det är grymt fint skrivet och det är verkligen så man ska tänka. Men varför ska man börja tänka så när man inte har så långt kvar att leva? Varför kan man inte alltid tänka sådär. För man talar nästan aldrig om döden, är det kanske därför som alla är så rädda för döden. För de människor som är sjuka och vet att de ska dö är inte särskilt rädda för döden, klart att det finns många som är det, men det finns många som inte är ett dugg rädda. Är det kanske för att de har pratat om det en längre tid? Vi som är friska kanske också ska börja prata om döden så blir vi inte så rädda för den.

Vi borde värdesätta livet vi också. Hur många tänker egentligen att man är glad att man lever? att man är glad att man inte är sjuk? att man är glad av vad livet har gett oss? Det är inte särskilt många. Vi bryr oss mer om de små bekymmer som stör oss i vår vardag. Det finns ingen mat hemma, pengarna är slut på telefonen, håret är för långt och behöver klippas, rummet är ostädat, dammråttorna flyger omkring, läxor upp till axlarna. Klart att alla människor har mycket att göra och en massa saker som tynger en. Men varför ska man gå runt hela dagarna och fundera över hur man ska hinna städa. Leave that problem to later.

Lev i nuet och ta vara på dagen. Så nu tycker jag att vi ska värdesätta livet på ett nytt sätt och låta alla små bekymmer förlora sin betydelse.

Jag älskar mitt liv och jag älskar människorna omkring mig. <3



Kommentarer
nettan

Har hittat din blogg, har inte fattat att du hade en,. Men Amanda du är så klok i dina tankar önskar att jag oxå kunnde tänka som du, vad dig själv och ändra dig inte 10000 kramar

2011-02-09 @ 15:34:56


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0