Jag hade lite ont i magen på kvällen men trodde bara att jag behövde gå på toaletten. Brydde mig inte så mycket mer om det. Sen vaknade jag vid 5 tiden av världens matvärk, det var inte direkt illamående men fruktansvärt ont, nästan lite krampaktigt. Låg kvar en stund till och sen behövde jag gå upp och kräkas. Hur ensam kände jag mig då? Jag gick in på Facebook och kollade om någon var där, skrev till mamma och Niccole, mamma var inte där men Niccole svarade men hon skulle sova. Blä, jag grät och kände mig väldigt ynklig. Skrev till Lar, och han svarade (för att jag väckte honom) så han höll mig "sällskap" medan jag spydde.. Hemskt var det. Försökte vila så mycket som möjligt mellan gångerna. Det var inte som magsjuka när man mår så illa och det blir värsta kastspyan. Detta var mer kramp! (Ni får ursäkta mig men jag är inte ett dugg känslig) efter ett tag så kände jag att jag behövde gå på toaletten också! Yey, pappret var slut! Försökte lägga in en spya och ett toalett besök innan jag tog tag i att gå ner och hämta mer. Det gick bra till en början men sen när jag närmare mig rummet fick jag springa och kräkas igen. (Och sätta mig på toaletten eftersom det rann ifrån båda hållen) jag ber om ursäkt igen men detta var det värsta jag varit med om så jag måste bara berätta det. Sen efter ett tag så avtog det och nu har jag fått i mig två rostade mackor med smör på och det känns faktiskt okej. Hoppas verkligen INTE att det kommer tillbaka inatt, för det orkar jag verkligen inte! 

Nog om det! Har skypat med mamma så det känns bättre nu, nästan som att någon är här och tar hand om mig! :)