Vem är jag att sitta här och säga hur du ska leva ditt liv?
Vem är jag att skriva massa bra ordspråk om att man ska vara glad för att man lever eller att man ska älska livet osv. När jag aldrig blivit drabbad av någonting hemskt som skulle kunna få mig att hata livet.
Det finns så många människor där ute som har förlorat sin mamma, pappa, bror, syster, dotter, son, eller kanske hela sin familj. Förlorat sitt hem, sitt ena ben. För att inte tala om den där jävla sjukdomen cancer. Det finns så jävla mycket hemskt där ute, och varför vissa blir drabbade och vissa inte det har jag ingen som helst aning om, men det skulle vara rätt intressant att ta reda på. Det jag vill komma till är att jag blir så imponerad av dessa drabbade människor som förlorat någon eller något, att de fortfarande har en livsgnista. Om inte annat så tänder de en ny livsgnista och håller den vid liv eftersom den förra slocknade.
Jag är väldigt positiv till livet, jag älskar mitt liv och jag har ett bra liv. Jag är också väldigt lyckligt lottad som haft det väldigt enkelt här i livet, och varför är jag så lyckligt lottad att inte bli drabbad av något alls när vissa mister hela sin familj? Är det för att jag är svag och att Gud inte tror att jag skulle klara mig ensam? Och att alla de som förlorar någon närstående är starka individer som klarar det?
Det är ju någonting som man kanske inte finner något svar på. Men jag är också väldigt tacksam för allt jag har, jag är tacksam att jag är frisk osv. Jag tycker det är viktigt att fundera över hur sitt liv ser ut, och oavsett hur det ser ut, så tror jag kanske att det alltid finns något som man kan vara tacksam över, det kanske är så man överlever även i svåra stunder? Nu börjar jag låta religös ;)
Anledningen till hela den här texten, om man nu kan kalla det för text det är mer tankar som poppade upp i min skalle och jag kände att jag behövde skriva ner dem, är för att jag kollade på en dokumentär om tsunamidrabbade familjer. Grät mig igenom hela dokumentären, men wow vilka människor!!
Nu ska jag sova, ta hand om er ❤️
Quotes
Vi står på toppen, men vill längre upp..
.. Väskan full med diamanter, men vill ha guld, All tid i världen men slösar inte en sekund, Aldrig nöjd!
Det där är text från en låt som heter "Aldrig nöjd" med Joakim Gissberg. Den låten skickade min kära vän Niccole till mig och sa LYSSNA PÅ DEN HÄR, och jag gjorde inte det. Fick igen en länk från henne med den låten och hon skrev LYSSNA PÅ DEN.. Gjorde väl antagligen inte det då heller.. När jag satt i bilen på väg ner till Skåne så fick jag den igen, då skrev hon "Nu är det du som lyssnar på den här". Och då föll jag pladask för den. Texten stämmer så väl in på hur jag lever mitt liv för det mesta. Aldrig nöjd! Så nu uppmanar jag ALLA som läser detta inlägg att gå in på den här länken https://www.youtube.com/watch?v=hK5yNlabNiI och lyssna på den, och reflektera över texten. Tänk till en sekund, hur lever du ditt liv?
Varför lever man såhär då? Varför är man aldrig nöjd? Jag kan helt ärligt säga att det finns alltid någonting jag tänker på som jag inte är nöjd över och visst kan det få vara så ibland, att man inte är 100 procent nöjd över allt man gör. Varför göra allt så svårt egentligen? Varför ha så höga krav hela tiden? Anledningen till att jag tar upp detta och väljer att skriva om det är för att jag tycker livet är för kort för att gå runt och tänka att man inte är nöjd över saker, Gör man sitt bästa, så får det faktiskt räcka. En ännu värre sak är att tänka i framtiden hela tiden, man tänker på nästa helg innan den här helgen inte ens har tagit slut, man tänker på vad man ska göra imorgon efter jobbet när jag fortfarande är kvar på jobbet idag, osv.
Att leva i nuet, Carpe Diem.. Det är fan inte så dumt alltså. Att stanna upp, fundera och tänka efter på vad som faktiskt är bra med det som sker just nu. Till exempel, när man sitter vid frukostbordet en lördagsmorgon, åh vad härligt det är med den där kaffe koppen i handen tillsammans med tidningen.. Nej då ska vi börja fundera på vad vi ska äta till middag istället för att njuta av den där stunden på morgonen. Istället kanske man kan fundera ut det innan man ens sätter sig vid frukostbordet, man tar fram köttfärsen så man kan göra köttfärssås och sen sätta sig och njuta med en kopp kaffe, eller så spar man den där funderingen om middagen till efter frukosten. Babbel babbel, men ni kanske förstår mitt syfte?
Livet är för kort, vi lever bara en gång osv. Om vi lever livet rätt och som vi vill så räcker det med att bara leva en gång.
Ibland får jag ryck och behöver skriva av mig, hoppas det blir så lite oftare :)
Skratt!
Som vi alla vet så är skratta det viktigaste i mitt liv! Det här får mig att skratta för mig själv! :) 
Googla "burpees" om ni inte vet vad det är.. Sjukt jobbigt!
Googla "burpees" om ni inte vet vad det är.. Sjukt jobbigt!
Livet
Kan någon hjälpa mig med när man ska använda bör och när man ska använda borde? Eller är det samma sak? Jag har ingen aning så ni får ursäkta men jag blandar dem båda.
Jag skulle ha gått och tränat nu, klockan 11. Men jag kände inte för det, och då gör jag det inte heller. Jag "borde" egentligen göra det, för det är faktiskt därför jag är här (mestadels). För det första så åt jag för sent, åt för 1 timme sedan, och det blir för tajt. För det andra så orkade jag bara helt enkelt inte. Ska man göra någonting så ska man göra det för att man tycker att det är kul och att man verkligen vill. Så är det faktiskt med allt här i livet, det har jag varit inne på många gånger förut. Saker man borde göra, men man kanske inte vill! Man borde resa jorden runt, man borde skaffa sig en utbildning, man borde vänta med att skaffa barn, man borde flytta hemifrån när man skaffat sig ett jobb, man borde ta körkort, Man utbildar sig, sen ska man jobba som det hela livet?
Det som är så fantastiskt här i livet är att man kan aldrig veta vad som händer.
Min vän Niccole, hon är 21 år och två barnsmamma. Världens bästa mamma om ni frågar mig, hon klarade att gå ut gymnasiet med två barn, och nu har hon sökt till sjuksköterskeprogrammet till våren. Hon vill inte ut och resa, (inte nu iallafall) utan hon valde att skaffa barn först och utbilda sig sen. Tänk sen när hon är 40. Då är hennes barn 23 och 21 (eller hur Niccole?) och om hon känner för att resa då, så kan hon göra det, eller när hon är 50 till och med. Man behöver inte göra saker bara för att man borde?
Eller som min vän Jenny, som jobbar extra och njuter av livet . Vem säger att man måste skynda på? Måste man jobba som en idiot när man är 21? Man ska jobba hela livet och man kommer slita ut sig själv endå? Klart man vill ha pengar, men blir man verkligen lycklig av pengar?
Min vän Kajsa, pluggade direkt efter gymnasiet och nu är hon 22 år och färdigutbildad personalvetare, hur grymt är inte det? Den vägen valde Kajsa att gå och jag beundrar henne enormt för att hon klarade det, nu är hon sambo och har köpt hus.
Min klasskompis Sandra, (som är här i Thailand nu) hon valde att åka till Australien, Nya Zeeland, Thailand och Hongkong, totalt borta i 1 år. Det är ju hur coolt som helst, och det var det Sandra ville göra.
Min kusin Jonna, hon pluggar till Sjuksköterska (snart klar) hon bor i en lägenhet i Eriksberg (tror jag) och hon åkte till Afrika och hade praktik i 1 månad. Så grymt!
Min moster Helena som är snart 50, håller på att sadla om till undersköterska efter att ha varit frisör i hela sitt liv, hur coolt?
Min mamma, liten snobb från Bälinge (ursäkta) retade alla som kom från Åkerlänna i skolan. Nu är hon största bonden i Åkerlänna, för att hon blev kär. Trodde hon verkligen att hon skulle bli bonde när hon var 21 år? Knappast!!
Eller som jag, hade planer på att flytta till Stockholm.. Blev singel, sa upp mig, bor fortfarande hemma, åkte ut och reste ett tag och sen vet man aldrig vad som händer..
Det jag vill säga med alla dessa exempel är att man vet aldrig vad som händer här i livet, och jag tror att alla jag nämnt här uppe är lyckliga över det val de har gjort. Jag beundrar alla dessa människor (plus många många fler), för ingen jag känner är den andra lik. Alla gör olika val och alla lever olika liv, så grymt! Och jag är iallafall grymt glad över det val jag har gjort. För det här är någonting som JAG vill. Jag vet inte om jag vill resa jorden runt, jag vet inte om jag vill studera i 5 år för att få en bra lön. Alla gör vi olika val här i livet, och så länge vi är lyckliga över de valen så tycker jag man ska fortsätta att göra det man vill.
Massor av pladder igen.. :) hoppas att ni förstår!
Kort och gott, gör det du vill! Skit i vad man borde göra och inte borde göra.
Att kasta sig ut i det okända
Jag skrev precis ett långt inlägg, men appen började krångla så allt försvann. Så nu gör jag ett nytt inlägg men om lite andra saker, för det jag skrev om innan var faktiskt inte så intressant.
Kort resumé för att jag själv ska komma ihåg sen; jag tränade idag, vaknade utan halsont. Överlycklig! Lite huvudvärk men det fick jag stå ut med. Åkte på beach fitness, till en underbar strand! Jag tog inga bilder, men jag kommer åka dit igen och då ska jag fota. Legat vid poolen idag, fantastiskt väder! Just about time, det har varit molnigt i 1 vecka nu. Eftermiddags crossfit blev det också, svettigt!!
Nu sitter jag på min balkong och dricker kaffe (jag har redan hunnit dricka upp kaffet). Jag njuter verkligen av livet just nu, jag önskar verkligen att alla människor fick känna den känslan som jag känner nu. Svårslagen och svår att förklara. Men ni vet att, när jag åkte hit. Jag hade ingen aning om vad jag gett mig in på, jag sa upp mig från jobbet och som grädden på moset så tappade jag bort plånboken två dagar innan resan hit.. (But That's another story). Hur som helst, jag sa upp mig från jobbet, och kastade mig ut i en helt annan värld. En värld jag knappt nosat på tidigare. Chartersemester med familjen! That's it liksom. Aldrig rest längre än till Skåne själv, och nu beger jag mig till Thailad helt själv. Och jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Första veckan var ganska jobbig om jag ska vara ärlig, jag tänkte för mycket på saker och ting, jag tänkte på saker "när jag kommer hem" och då hade jag inte ens varit här 1 vecka. Jag tänkte hela tiden: när jag kommer hem, vad ska jag göra då? Det här kan jag göra, så här kan jag lösa det, de här vill jag festa med osv. Jag drömde på nätterna att jag var hemma i min säng. Började gråta på morgonen när mina vänner hade lagt upp bilder på varandra. Jag saknade allt hemma! Men jag visste att det var någonting jag skulle gå igenom, det var bara så.
När den första veckan hade gått, då kom Sandra och Pontus, plus att jag hade börjat prata med massor av folk. Jag kände mig mer och mer bekväm med engelskan, jag känner mig absolut inte helt bekväm med den, men jag känner att det är någonting jag verkligen vill bli bra på. Och då är det bara att prata, enda sättet att lära sig på. Hur som helst, när den första veckan hade gått. Det kändes helt pötsligt som att detta var det jag alltid hade gjort. Rutinerna satt som en smäck, jag gick upp 7 åt lite, gick och tränade och så flöt dagen på. Jag tänkte inte ens tanken på hem, hur gör jag hemma? Osv. Och den känslan har jag fortfarande. Jag tänker inte så mycket på vad jag ska göra när jag kommer hem, eller hur jag ska lösa saker och ting. För det tar jag då :) nu är jag på semester.. Tränar och mår bra och njuter av livet. Jag tänkte bara säga det att det har inte alltid känts så bra som det har sett ut på bilderna. På kvällarna när jag skulle sova så kände jag alltid en konstig känsla, men den känslan är inte kvar längre, det är så skönt! Nu har jag pladdrat massor, hoppas ni förstod någonting av vad jag menade :) nu ska jag dricka lite mer kaffe!
Puss och kram
Söndag
Gråa söndag i sängen, vad klagar jag på? jag har gjort en pang"frukost" (klockan 12, mitt på dagen) men det är i alla fall frukost, även om den intas vid denna tid på dygnet. Egentligen borde man kalla fyllekäk för frukost också, för det brukar man käka ungefär 03.30. Nog om det!
Jag tänkte skriva lite för jag måste komma på hur bra jag har det. Jag har blivit så mycket bättre på det, men ibland faller man tillbaka. Jag gnäller på småsaker.. Har jag tillexempel en för tung väska att bära på stan så kan jag tycka att mitt liv suger, att jag inte är lycklig. Igår märkte jag att det var hål i mina skor, så jag blev dyngsur om båda fötterna, och då kände jag den där känslan. Jag tänkte nu att genom att skriva av mig lite så kanske jag kommer att sluta tänka så. Det pågår ganska mycket i min skalle för tillfället, jag slutar jobba på två veckor och drar iväg om tre. Det närmar sig med stormsteg och jag kan inte fatta det riktigt, dessutom kan jag inte sluta tänka på det. Egentligen förstår jag inte varför jag måste tänka så mycket på det, det är ju bara så att jag ska åka. Det är inte direkt så att jag måste fixa någonting innan resan, det mesta är faktiskt klart. Nu ska jag försöka att inte tänka mer på det idag :)
I fredags åkte jag till min vän Niccole! Bilden får tala för sig själv, just love it! Dessutom fick jag snygga naglar :)
Let's give it a try
Här ligger jag i sängen med en kopp té och tänkte ligga här tills jag ska sova, vilket egentligen borde vara om 25 minuter men det brukar sällan bli så när jag har datorn i knät, det blir lätt så att man slinker in på alla möjliga hemsidor. Ett exempel på det är att jag la mig i sängen för 35 minuter sedan, och tog upp datorn för att skriva ett inlägg. Och ja, ni ser ju vad som hände. Kom på att telefonen behöver uppdateras, och innan det måste jag lägga över bilder på datorn för minnet på telefonen var fullt. osv. MEN, nu tänkte jag då skriva det här låååånga inlägget som ni alla väntat på.. haha! Vi får se hur långt det blir och hur mycket jag har att skriva om.
Jag tänkte berätta lite om mina planer för hösten!
Om tre veckor slutar jag jobba, jag har sagt upp mig för att upptäcka vad livet har mer att erbjuda :-)
Vad gör jag istället? Jag börjar med att dra till London med min fina vän Niccole, i fyra härliga dagar ska vi köra morning runs in hyde park, och dricka afternoon tea. HERREGUD vad jag längtar! och vi får inte glömma SHOPPING!!! Sen återvänder vi hem till kalla Sverige och då är jag hemma i fyra dagar och sen sticker jag till Thailand - Phuket - Chalong - Tiger Muay Thai. That's where my journey begins. Jag kommer att vara borta i 7 veckor. De första 4 veckorna kommer jag att träna på ett training camp. Gå in och kika här om ni vill se vad jag kommer att syssla med. www.tigermuaythai.com .När jag varit i Thailand en vecka kommer min gamla klasskompis Sandra och hennes kille, som btw varit i Australien i över 6 månader nu. Det ska bli kul att träffa henne igen, det var genom henne som jag fick nys om Tiger. Resterande 3 veckor kommer jag att glida runt, ta dykarcert osv.
Nu kom jag inte på något mer att skriva om. Fortsättning följer :)
True
Manu Propria, på egen hand
Vänd inte när vägen blir brant
Tiden läker alla sår
Dagen
Idag har jag känt mig pigg. Kanske var lika bra att jag stannade hemma idag med. Imorgon ska jag iallafall jobba. Jag orkade mig in till Gränby idag för att handla delar till imorgonkväll och delar till min sjuka familj. Jag köpte även en ny klänning som jag kan ha imorgonkväll. Några vänner kommer till mig för att fira min födelsedag. Det stod någonting tänkvärt på påsen "Confidence is not for sale". Det tycker jag var väldigt bra skrivet. För, det är inte kläderna som ska bestämma hur jag mår, om jag känner mig lycklig eller ej. Ibland kan jag känna så, att jag blir lycklig och glad när jag har någon ny tröja på mig. Det är väl rätt okej, man ska ju bli glad av nya kläder. Men när man börjar tänka att om jag köper den där tröjan så blir jag lycklig, som att tröjan skulle göra mig lycklig? Jag blir lika svettig i den nya tröjan, den kan bli precis lika smutsig som de 100 tröjor jag har. Vad är det då som gör att jag inte känner lycka över de tröjor jag redan har? Jag vet inte riktigt vart jag är påväg här, men jag vet hur jag själv kan tänka ibland. Att livet skulle va perfekt bara jag hade den där tröjan eller jackan.. osv. När det egentligen inte handlar om det, som jag nämnde tidigare. Jag kommer säkert bli svettig i den där tröjan också och då är det inte perfekt. Jag kan gå och störa mig på saker som t.ex. om jag har mycket att bära, om jag är svettig, flottig i håret, blöta strumpor, mens, mätt, obekväma kläder osv. Sådana saker kan göra att jag går och tänker för mig själv: Nu är allt inte perfekt. MEN MÅSTE ALLT VARA PERFEKT DÅ? Livet kommer aldrig att vara det, och det måste man inse. Jag vet att det låter som skitsaker, men det är saker som jag försöker att undvika, men jag börjar att bli bättre på att inte bry mig om det. Det kanske inte är någon som fattar vad jag menar här men skitsamma.
Nu ska jag vänta på att cheesecaken ska svalna så jag kan gå och sova.
Längtar till imorgon :)
Ett "litet" inlägg
Ja, ett litet inlägg med text kanske vore på sin plats (vet några som blir glada nu). Melodifestivalen är slut och jag sitter i soffan och tar det lugnt. Sebbe drog iväg till en kompis för en timme sen och kommer väl hem sen, mig gör det inget, jag kollar lite klipp på datan och kollar in Midnattsloppet. Jag tänkte anmäla mig ikväll men kom på att jag glömde bankdosan hemma. Jag anmäler mig i veckan. Det är den 17 augusti så det är ett tag kvar, (säger jag nu och så flyger tiden iväg endå). Konstigt att springa så sent på kvällen, tror att starten var 21.30. Det är roligt att ha något att se fram emot
.
Högskoleprovet tänkte jag också anmäla mig till idag men det får bli i veckan det med. Högskoleprovet är den 6 april och sista anmälningsdag är den 15 februari. Det är helt otroligt vad fort det gått sedan jag skrev det sist. Jag som trodde jag skulle hinna träna massor. Lite hinner jag iallafall, det är en då två månader kvar. Som tur är så är det det bästa resultatet som fortfarande gäller. Nu när jag skrivit provet en gång så vet jag iallafall hur det är upplagt och ungefär hur lång tid man kan lägga på varje uppgift osv. Denna gång lär jag kolla in lite gamla prov och göra dem och kolla in lite tips, samt läsa boken som jag köpte förra året.
Veckan som varit har ungefär bestått av samma saker som vanligt. Jobb och lite träning när tiden finns. Jobbar rätt mycket (lite för mycket kanske), men det är trevligt med pengar och att kunna spara till framtida planer. Denna månad blir det lite mindre jobb iallafall. några lediga kvällar i veckan får jag nu, välbehövligt.
Veckan som kommer består av:
Måndag: Jobb, planering, personalmöte och skivstång/spinning pass.
Tisdag: Jobb, Jobb + övernattning
Onsdag: Ta med barnen till dagis, Jobb + jobb
Torsdag: Jobb, Träning, Föräldrarmöte
Fredag: Skjutsa mamma och pappa till Arlanda, Jobb, Träning och sen kanske få till en middag med mina söta bröder (yeah, you wish)
Lördag: Eventuellt fotboll (?) har inte kollat upp ordentligt än, kanske ska spela lite cup, haha!
Söndag: Sovmorgon? Jobb på kvällen, sen kommer nog mamma och pappa med buss från Arlanda till Uppsala så åker de med mig hem. Maybe.
Jag som nyss tänkte att jag hade mycket ledigt i veckan. Det har jag egentligen, det ser bara mycket ut. I helgen ska jag försöka få till en träff med vänner också. Kanske går att ordna.
Att planera är mitt kall, jag älskar att det står massor i kalendern. Jag kanske är lite av ett planeringsfreak ibland, men det är kul. Jag gillar att ha koll på saker. Även om det inte alltid ser ut så, till exempel så ser det alltid ut som skit i mitt rum, fast jag har koll. jag vet precis i vilken hög saker ligger. Jag har faktiskt koll på papper, i en pärm. men det mesta ligger bara i pärmen, om man lyfter den så ramlar allt ur. Men jag har koll. När jag lagar mat/bakar/brer mackor/vispar/tvättar/duschar kan det verkligen se ut som att jag inte har koll eftersom jag grisar ner nått så fruktansvärt, Morberg brukar mamma kalla mig, det kanske ligger någonting i det. Men jag har koll, och resultatet blir oftast bra, thats the point right? Jo en sak till, vissa dagar kan jag känna att så fort jag öppnar munnen så låter jag bara så dum, det kommer bara ur crap ur munnen. Det finns ingenting vettigt i det jag säger, eller så stammar jag, eller så säger jag fel ord i fel sammanhang, avancerade ord som inte alls betyder det jag trodde. haha.. Jag skrattar bara jag tänker på vad jag ibland säger och kommer på efter att, hmm vad sa jag egentligen. MEN jag är egentligen rätt klok och jag önskar att jag kunde prata lika bra som jag kan tänka, för tänka det är jag jävligt bra på. Men det är ju ingen som hör mina tankar. Självklart så spelar situationen roll, blir man nervös så blir det helt plötsligt lite jobbigare att prata.
Detta inlägg handlade om väldigt mycket olika saker men jag känner att jag har lite flow så jag skriver på om allt jag kommer på. Istället för att göra ett nytt inlägg om varje sak jag kommer på, för då har jag glömt bort hälften vad jag tänkte att jag skulle skriva.
Jag tror att detta får duga så länge. Hoppas ni inte dör av tristess nu när ni läser detta, men jag tycker att det blev ett bra inlägg och vem vet, kanske kommer det ett inlägg snart igen, eller så får man vänta..
Ha det gött! Sleept tight :)
Vädret
Jag tror nog att vi aldrig kommer att bli kloka på vädret. Den här sommaren har ju absolut inte varit någon toppen sommar direkt. Och det värsta av allt är att vi inte kan göra ett dugg åt det. Det är bara att se på medan regnet öser ner och ta vara på varje gnutta solsken som tittar fram. Än är inte sommaren slut så jag har lite hopp kvar. :)
Åskan
Här åskar det för fullt just nu, och solen skiner i mellan åt. Barnprogram på tv och Niccole sitter och fixar naglar. Jag bara älskar att umgås med henne. Vi pratar om alla möjliga konstiga saker, tankar och funderingar. Det bästa med henne är att vi nästan är lika på det viset att vi funderar väldigt mycket båda två. Det kan vara allt från Livet och Kärlek till hur sniglar gör med sitt skal. Helt plötsligt kan någon av oss säga "har du tänkt på en sak?" eller "tänkt vad sjuk det är att.." Så skönt att vi är lika på det viset eftersom då behöver man inte känna sig dum när man har någon fundering.
ohyes
Känslor
Jag vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen just nu. Dagen idag har varit underbar men också förskräcklig. Underbar på det viset att jag kunnat hjälpa till. Förskräcklig på det viset att en människa kommer att gå bort alldeles för tidigt. Gå bort på grund utav den värsta sjukdomen av de alla, cancer. En människa som fortfarande har massor kvar att leva för. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag beundrar min gamla klasskompis Ida och hennes systrar. Vilken ork de har, de gör verkligen allt för sin mamma.
Tänk så fort livet kan ta vändning. Bara på ett halvår, bara på några veckor till och med. Man måste börja leva här och nu, man kan inte skjuta upp saker till någon annan dag. Då kan det vara försent.
Tänk så fort livet kan ta vändning. Bara på ett halvår, bara på några veckor till och med. Man måste börja leva här och nu, man kan inte skjuta upp saker till någon annan dag. Då kan det vara försent.
Uppskattning
Jag blir så glad när folk visar uppskattning för saker jag gör för dem. Det kan vara något så simpelt som att någon tackar när man stannar för dem vid ett övergångsställe. Jag blir så glad när folk tackar. Då känner man sig lite extra peppad att stanna nästa gång.
Några som är bra på att visa uppskattning är min gamla skola. Cultus gymnasieskola. När jag gick där så ställde jag ofta upp på att vara med på Öppethus och övningar eller liknande. För att vi ställde upp så fick vi en biobiljett. Det är så viktigt att man visar uppskattning, en biobiljett kanske man inte behöver men de har alltid varit så bra på att visa uppskattning för det som man gör.
Förra veckan så var jag med på Öppethus för nya elever. Även om jag inte går där så fick jag förfrågan om att komma dit och prata lite med alla. Jag hade inte förväntat mig någonting för att jag skulle komma dit, jag tyckte bara att det skulle bli kul att träffa alla lärare. Jo mat hade jag förväntat mig och det fick jag, så jag var otroligt nöjd med det. Men idag så kom ett brev från Cultus. Gissa vad det var? Såklart en biobiljett. Så himla gulligt. Jag saknar verkligen alla mina fina lärare.
Hur kunde jag missa det?
Jag och mamma tittade på "Mot alla odds" På Svt. Det handlar om ett gäng funktionshindrade som är i Afrika och vandrar. Mamma säger " hon är tydligen död nu" Jaha, tänkte jag. Undrar vem det var. När de intervjuade henne så kände jag igen hennes röst och hur hon pratade. "MEN VAFAN HON KAN INTE VARA DÖD" säger jag chockat. Jag vet precis vem hon är. Hon hette Madelene Lundgren och hade en föreläsning på vår skola. Jag tänker en gång till att det absolut inte kan vara hon. Jag gick in på hennes blogg och såg att hon gjort ett inlägg den 18 oktober 2011. Det kan inte vara hon. Men konstigt nog så har hon inte uppdaterat bloggen och hon gör det varje dag. Jag googlar hennes namn och får bara upp en massa rubriker. "Mot alla odds deltagare död" "Madelene Lundgren gick plötsligt bort" Men va?? det här är inte sant. Madelene fick canser när hon var liten, cancer i benet. Hon kämpade med det där benet och opererade in en protes. Till slut så blev det bestämt att benet skulle amputeras. Hon kom till Cultus och hade den bästa,roligaste,sorligaste föreläsningen man kan tänka sig. Jag satt hela tiden och tänkte "Jag vill vara som henne" Hon verkade vara världens härligaste person. Jag träffade henne bara den gången, vi pratade lite med henne efterråt och skrev till henne på bloggen hennes. Hon verkade vara en sådan person som alla skulle behövt. När hon klarat av cancern, amputerat benet och lärt sig leva med det och bli en grym människa, så dör hon i en ridolycka. Det är så hemskt. Jag är mest chockad över hur jag kunnat missa detta. Det här hände i oktober, det är 3 månader sedan det hände. Fy så tragiskt, jag lider verkligen med hennes anhöriga. Jag tror att Madde gav så mycket glädje och kärlek till alla människor runt i kring henne. Livet är så jävla orättvist, Madde blev 26 år. 26 jävla år. SJUKT! Vila i frid Madelene Lundgren.
Gå in på hennes blogg, jag lovar att man blir glad av att läsa det hon skriver. www.supermadde.se
Gå in på hennes blogg, jag lovar att man blir glad av att läsa det hon skriver. www.supermadde.se
