Stolt fröken

Idag så hade vi avslutning alla tvååringar. Den riktiga avslutningen är egentligen nästa vecka men den är för de större barnen så vi hade en vecka tidigare. Vi bakade muffins igår med alla barnen och förra veckan bakade vi pepparkakor. Barnen älskar verkligen att baka. Vi har drabbats av lite kaos den senaste veckan, En är på semester och en är sjuk och en har ett sjukt barn hemma så det har varit ett väldigt pusslande att få ihop alla fröknar. Men som tur är har det kommit vikarier och hjälpt till, Det blir en väldig skillnad men det får gå. På eftermiddagen så kom alla mammor och pappor för att titta på sina duktiga barn. Vi satt ner med barnen och så fick mammorna och papporna sitta och titta. Jag kände mig som världens stoltaste fröken när alla barnen satt kvar utan att springa till föräldrarna. De flesta sjöng och gjorde rörelser. Inte alls så mycket som jag vet att de kan men det var så roligt och man såg verkligen på föräldrarna att de var hur stolta som helst. Häftig känsla. Efter vi hade sjungit så gick vi och fikade och det gick bra och var jätte mysigt. Fick en fin julblomma och en söt liten ängel av alla barnen och av ett barn fick jag en chokladask. Så himla goa barn och föräldrar.

Som jag nämnde så är de flesta sjuka och allt blir så mycket jobbigare då, man får pussla med personalen. Och jag känner mig inte som världens friskaste jag heller. Jag blir bara värre och värre för varje dag. Lock för öronen har jag haft nu i snart en vecka och snoren rinner och halsen börjar göra riktigt ont. Min kollega som jag har en grupp tillsammans med är hemma med halsfluss så det är en vikarie som hjälper mig. I den andra gruppen så är en ledig och en är hemma med sjukt barn. Så det är en ordinarie kvar. Så där är det också vikarier som måste hjälpa till. Hur skulle det se ut om jag också var hemma? det funkar inte.. bara att stå ut den här veckan och ligga deckad i sängen i helgen.

Jag trivs trots allt på mitt jobb. Även om det är riktigt jobbigt för både psyket och kroppen att jobba häcken av sig när man är kort om folk. Men det blir bättre :) Jag hoppas bara att dagen imorgon inte känns lika lång som dagen idag.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0