Kort resumé för att jag själv ska komma ihåg sen; jag tränade idag, vaknade utan halsont. Överlycklig! Lite huvudvärk men det fick jag stå ut med. Åkte på beach fitness, till en underbar strand! Jag tog inga bilder, men jag kommer åka dit igen och då ska jag fota. Legat vid poolen idag, fantastiskt väder! Just about time, det har varit molnigt i 1 vecka nu. Eftermiddags crossfit blev det också, svettigt!! 

Nu sitter jag på min balkong och dricker kaffe (jag har redan hunnit dricka upp kaffet). Jag njuter verkligen av livet just nu, jag önskar verkligen att alla människor fick känna den känslan som jag känner nu. Svårslagen och svår att förklara. Men ni vet att, när jag åkte hit. Jag hade ingen aning om vad jag gett mig in på, jag sa upp mig från jobbet och som grädden på moset så tappade jag bort plånboken två dagar innan resan hit.. (But That's another story). Hur som helst, jag sa upp mig från jobbet, och kastade mig ut i en helt annan värld. En värld jag knappt nosat på tidigare. Chartersemester med familjen! That's it liksom. Aldrig rest längre än till Skåne själv, och nu beger jag mig till Thailad helt själv. Och jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Första veckan var ganska jobbig om jag ska vara ärlig, jag tänkte  för mycket på saker och ting, jag tänkte på saker "när jag kommer hem" och då hade jag inte ens varit här 1 vecka. Jag tänkte hela tiden: när jag kommer hem, vad ska jag göra då? Det här kan jag göra, så här kan jag lösa det, de här vill jag festa med osv. Jag drömde på nätterna att jag var hemma i min säng. Började gråta på morgonen när mina vänner hade lagt upp bilder på varandra. Jag saknade allt hemma! Men jag visste att det var någonting jag skulle gå igenom, det var bara så. 

När den första veckan hade gått, då kom Sandra och Pontus, plus att jag hade börjat prata med massor av folk. Jag kände mig mer och mer bekväm med engelskan, jag känner mig absolut inte helt bekväm med den, men jag känner att det är någonting jag verkligen vill bli bra på. Och då är det bara att prata, enda sättet att lära sig på. Hur som helst, när den första veckan hade gått. Det kändes helt pötsligt som att detta var det jag alltid hade gjort. Rutinerna satt som en smäck, jag gick upp 7 åt lite, gick och tränade och så flöt dagen på. Jag tänkte inte ens tanken på hem, hur gör jag hemma? Osv. Och den känslan har jag fortfarande. Jag tänker inte så mycket på vad jag ska göra när jag kommer hem, eller hur jag ska lösa saker och ting. För det tar jag då :) nu är jag på semester.. Tränar och mår bra och njuter av livet. Jag tänkte bara säga det att det har inte alltid känts så bra som det har sett ut på bilderna. På kvällarna när jag skulle sova så kände jag alltid en konstig känsla, men den känslan är inte kvar längre, det är så skönt! Nu har jag pladdrat massor, hoppas ni förstod någonting av vad jag menade :) nu ska jag dricka lite mer kaffe! 

Puss och kram