Dagen

Idag har jag känt mig pigg. Kanske var lika bra att jag stannade hemma idag med. Imorgon ska jag iallafall jobba. Jag orkade mig in till Gränby idag för att handla delar till imorgonkväll och delar till min sjuka familj. Jag köpte även en ny klänning som jag kan ha imorgonkväll. Några vänner kommer till mig för att fira min födelsedag. Det stod någonting tänkvärt på påsen "Confidence is not for sale". Det tycker jag var väldigt bra skrivet. För, det är inte kläderna som ska bestämma hur jag mår, om jag känner mig lycklig eller ej. Ibland kan jag känna så, att jag blir lycklig och glad när jag har någon ny tröja på mig. Det är väl rätt okej, man ska ju bli glad av nya kläder. Men när man börjar tänka att om jag köper den där tröjan så blir jag lycklig, som att tröjan skulle göra mig lycklig? Jag blir lika svettig i den nya tröjan, den kan bli precis lika smutsig som de 100 tröjor jag har. Vad är det då som gör att jag inte känner lycka över de tröjor jag redan har? Jag vet inte riktigt vart jag är påväg här, men jag vet hur jag själv kan tänka ibland. Att livet skulle va perfekt bara jag hade den där tröjan eller jackan.. osv. När det egentligen inte handlar om det, som jag nämnde tidigare. Jag kommer säkert bli svettig i den där tröjan också och då är det inte perfekt. Jag kan gå och störa mig på saker som t.ex. om jag har mycket att bära, om jag är svettig, flottig i håret, blöta strumpor, mens, mätt, obekväma kläder osv. Sådana saker kan göra att jag går och tänker för mig själv: Nu är allt inte perfekt. MEN MÅSTE ALLT VARA PERFEKT DÅ? Livet kommer aldrig att vara det, och det måste man inse. Jag vet att det låter som skitsaker, men det är saker som jag försöker att undvika, men jag börjar att bli bättre på att inte bry mig om det. Det kanske inte är någon som fattar vad jag menar här men skitsamma.
 
 
Nu ska jag vänta på att cheesecaken ska svalna så jag kan gå och sova.
 
 
Längtar till imorgon :)
 
 


Kommentarer
Suzann

Du är så rätt på det, Amanda! Träffar huvudet på spiken och jag förstår precis vad du pratar om ... men så börjar jag ju bli lite ålderstigen vid det här laget, har samlat lite livserfarenhet låter bättre;)
Och perfekt, vad är det egentligen? Ett tillstånd där vi uppnår precis det vi vill? Men så kan vi inte alltid ha det, finns inte på kartan. Men i ögonblick av lycka och där vi är avslappnade och nöjda med vad vi åstadkommit, glada över situationen, njuter av stunden och är riktigt närvarande i nuet, struntar i att tänka på termer som perfekt och bara är här och nu - då ska vi ta fram den inre kameran och spara bilden inom oss för att ta fram när vi behöver energi och återfå tron på att vi kan, vi duger och det kan vara helt utan någon som helst perfektion!
Blev det snurrigt? Ja, sådana tankar fick i varje fall jag när jag läste ditt inlägg.

Ha en fin helg i din fina klänning!
Kram
Suz

PS. Tänkvärda ord, där på klänningen. Sådana brukar jag också "spara på". Tänk att det ligga så mycket mening i så få ord!

Svar: Kul med ditt svar! Glad att du förstår, fick även ett sms av en vän som också förstod precis vad jag menade men att hon själv inte kunde sätta ord på det. Jag är inte helt nöjd med hur jag själv satte ord på den "känslan" men några förstod iallafall vad jag menade.
Jag fick läsa din kommentar några gånger för att förstå, jag är rätt bra på att bara skumma igenom och sen säga "Jag fattade inte" Men nu läste jag det flera gånger och jag förstår hur du menar. Hur skulle det vara om allt var perfekt hela tiden, då skulle man garanterat tröttna på det. Vi behöver lite skitdagar för att verkligen kunna njuta av de dagar när allt klaffar. Då struntar vi i att kalla saker och ting perfekt och bara är här och nu.

Kram till dig
Amanda Grahn

2013-03-01 @ 12:46:11
URL: http://vardagssaker.blogspot.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0