Veckorna går fort. Det är måndag och fredag hela tiden känns det som. Det man kanske inte tänker på är att när veckorna går fort så går faktiskt livet också fort. Jag har snart varit i arbetslivet på riktigt i fyra månader. Det är inte klokt. När man blickar tillbaka så märker man hur mycket äldre man blir och hur klokare man blir för varje dag som går. Jag måste också säga att jag mår fantastiskt bra av att jobba. Det är så otroligt skönt att inte behöva ha något att göra efter jobbet. Som jag hade när jag gick i skolan. Det var mycket slappare men man var aldrig ledig kändes det som. Livet rullar på och snart står vi där gamla och rynkiga och undrar vart livet tog vägen. Så det kanske är bäst att ta vara på det? Jag tycker faktiskt att jag gör det.

 I lördags så var min fina vän Niccole här med sina små troll. Vi "bakade" pepparkakor. (Kian kavlade, Amanda och Niccole åt deg) Till slut blev det lite pepparkakor iallafall. Men det var verkligen hur mysigt som helst. Efter baket så åt vi korv och sen tog vi en lång promenix på nästan en mil. Vi pratade om allt och lite till. Det behövde jag verkligen, och jag kunde inte tänka mig någon annan än henne att babbla sönder. Hon och jag, vilket par :) . Vi funderade över en sak, och det var det här med bloggar...

På en blogg kan ett liv se alldeles fantastiskt ut eller så kan det se förskräckligt ut. Man kan göra sitt liv perfekt genom bloggen. Och man kan också göra sitt liv till en katastrof genom bloggen. Iallafall så kan det se ut så. När man lägger upp bilder på hur mysigt man har det och man skriver om allt trevligt man gjort osv. Men man skriver inte om allt det dåliga. Eller så gör man tvärtom vad jag nyss skrev. Man skriver hela tiden om hur synd det är om en och man skriver aldrig om någonting som är bra. Förstår ni hur jag menar att man kan antingen framstå som världens perfektaste person eller världens mest deprimerade. Vad är det man vill få fram med en blogg då? är det för ens egens skull eller för andras som man skriver? Jag kan tycka att det är lite skönt att skriva av mig ibland och göra sådana här långa inlägg som ingen endå orkar läsa. Jag kan själv tycka att mitt liv ser bra ut när jag tittar i min egen blogg. Men då har jag ju inte skrivit om det som "inte är bra" för alla har vi någonting som inte är bra. Rummet är ostädat, det finns ingen ren tvätt, matlådan är inte gjord tills imorgon, håret behöver färgas, benen behöver rakas, vinterdäcken behövs sättas på, pengarna är slut. Osv, vad det nu mera kan vara som inför den här lilla ångesten som alltid finns där. Det jag nämnde är ju bara små saker som man inte ens behöver nämna. För hur kul skulle det vara om man skrev i bloggen dag in och dag ut att allt var piss för att jag måste raka benen. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, men kort och gott så är det ganska nice att framstå som att man har det gött genom bloggen, fast man kanske inte alls har det jämt. Jag skulle nog aldrig byta mitt liv med någon annans. För alla har vi våra små problem. PUSS