Då var doppardan här, som vi längtat.. Eller? Det känns inte lika speciellt med julafton som det gjorde förut. Lite tråkigt tycker jag, men jag tror att förr var det julklapparna som man längtade efter, och tomten såklart. Nu, ja vad är det som är speciellt med julafton då. Inte är det maten direkt, är inte det största fanet av julmat. Jag gillar absolut att äta det men, det räcker med en gång om året. Då är det väl gemenskapen kvar. Att man får träffas och vara tillsammans, och Kalle. Kalle är ju en tradition i sig.

 

Jag tror att julen blir annorlunda igen sen när (om) man får barn, då tror jag den kommer kännas lite mer som när man var liten. Med tomte, förväntansfulla barn (otåliga barn), osv. Julen blir helt klart en annan sak när det finns barn med, alla blir helt annorlunda. Då helt plötsligt så tror man själv på tomten. Nu när alla är stora, ja då bestämmer man i princip, att nu kan vi öppna paketen. Då väntar man inte på någon tomte inte. Tråkigt!

 

Just nu sitter jag med en kopp kaffe och lyssnar på Carola. God Jul på er!