Jag undrar..
Jag undrar en sak... När man möter någon på stan och hejar på den, så blir öppningsfrasen oftast: Hur mår du?, hur äre? äre bra? läget? osv.. Något i den stilen, man frågar om den andra personen mår bra helt enkelt. Efter man har frågat detta och svarat: Jo det är bra, själv? så svarar den andra personen: Jo det är bra här med. Sen skiljs man åt eller så pratar man om någonting annat. Då undrar jag. Hur många av dessa man mött har verkligen menat vad de säger. Bryr de verkligen sig om hur jag mår? Eller är det bara någonting som man frågar bara för att det inte ska bli tyst? Jag kan säga att när jag frågar: äre bra?, så menar jag nog inte vad jag säger till alla som jag träffar. Vissa bryr man sig inte riktigt om på det sättet. Som man kanske bara stöter på nere på stan, på ica eller något.
Varför ska man då börja med att fråga hur någon mår? Om man egentligen skiter i hur den mår och man vet att man oftast får samma svar: Jo det är bra. Tänk va chokerande att säga: Nej det är inte alls bra faktiskt. För då får man helt plötsligt ett samtals ämne, vad är det som är dåligt, varför har det blivit så.. osv. Men när någon mår bra, ja då är det så bara, man bryr sig inte om att fråga varför någon mår bra. Om man en då inte bryr sig om hur den andra mår så kan man väl fråga någonting annat istället. För som jag nämnde tidigare, hur många gånger har man inte frågat hur någon mår fast man egentligen inte ens ville stanna och prata, man vill bara gå därifrån. Antingen så skiter man i att prata, man säger bara hej och går. Eller så pratar man om någonting som är intressant. Varför har du en finne på hakan? Ojj har inte du blivit lite tjock? Varför låg du med din jobbarkompis för när du har kille? Är du lesbisk? Jag har hört att du har klamydia, är det sant? Det är sådana frågor som man egentligen skulle fråga, för det är dessa frågor som man sitter och snackar skit med andra om. Man undrar om Klarabella verkligen är lesbisk, det är ingen som vet. Sen när man träffar klarabella på stan, ja då frågar man hur hon mår.. Varför inte bara fråga då om hon är lesbisk istället? För det är det som man verkligen bryr sig om och vill veta, tragiskt nog.
Nu har jag fått ur mig lite tankar.. haha!
Klok du, jag var och lyssnade på en präst tror jag att det var, och jag minns att han sa, att har man inte tid så skulle man aldrig fråga nån hur dom mår, för man kan ju faktiskt träffa nån som vill berätta hela sin livshistoria. Kram på dig